Vett och etikett i kontorslandskap

Att arbeta i kontorslandskap är lite som att vara en enda stor familj. En del fullkomligt älskar det, andra är mer reserverade. I vissa fall kan tillvaron påminna om både The Office och den romantiska komedin Mitt stora feta grekiska bröllop. Det finns många viljor, synpunkter och principer. Alla har koll på alla. Dessutom, även om alla vill och menar väl så kan det ibland bli för mycket av välmenande förslag, personliga råd, ekivoka skämt och privata detaljer. Inte för inte är vett och etikett en angelägenhet som angår alla på jobbet – både de som sitter i kontorslandskap och de som har egna kontorsrum.

 

Oavsett om man vill det eller inte så lär man sig mycket om varandra genom att arbeta i kontorslandskap. En del personer förgyller tillvaron med hurtiga morgonshälsningar, glada tillrop, vänliga ord, uppskattande och omtänksamma kommentarer och trevliga vanor. En del andra personer tenderar titt som tätt att skapa irritationer, både hos kollegor och hos kunder. Ofta kan det handla om små detaljer – obetänksamheter och ovanor som en del personer noterar och reagerar på direkt, medan andra inte ens tänker på eller är medvetna om detaljerna överhuvdtaget.

 

Vad är rätt och fel är inte alltid självkart eller enkelt. En del personer vill ha ett minimalistiskt och kliniskt rent skrivbord, andra föredrar att pynta och dekorera med allt från semestersuvenirer till fotografier på barn, hundar och katter. Andra gillar att att omge sig av ett mindre bergsmassiv av osorterade papper, kom-i-håg-lappar och kaffekoppar som blir fler och fler på skrivbordet.

 

En del personer på jobbet bär alltid heltäckande skor. Något annat skulle inte falla dem in. Andra tycker att det är helt okej att släppa fötterna fria såväl under skrivbordet som vid fikabordet, även om det börjar lukta dansk ost i lokalen.

 

En del människor skulle aldrig tänka tanken på att ringa privata samtal på arbetstid, än mindre i ett kontorslandskap – och prata vitt och brett om sitt privatliv. För en del andra personer är det däremot hur självklart som helst. Fast vill alla på jobbet veta att en kollega har grälat med sin sambo innan man gick till jobbet – och sedan fortsätta grälet per telefon – för att därefter, helt apropå söka medhåll, sympatier och stöd bland kollegor som plötsligt förväntas var förstående ”gratis-terapeuter” på arbetsgivarens bekostnad – enbart för att kollegorna har råkat få ta del av ett samtal som ingen ens ville höra.

 

Vi avlöjar oss själva och våra egna tankar

I kontorslandskapet lär vi oss det mesta om varandra, vare sig vi vill eller inte. Vi avslöjar mycket om oss själva, vårt sätt att tänka, hur vi ser på saker och ting, liksom hur vi kommunicerar och bemöter andra människor i olika situationer. En del personer är alltid lika omtänksamma, trevliga, varsamma och diplomatiska i sitt sätt att uttrycka sig och bemöta människor, andra inte.

 

När en kollega plötsligt ilsknar till och slänger på telefonluren mitt under ett samtal, sprider sig snabbt en obekväm stämning över lokalen. Vad gör personerna runt omkring? Oftast ingenting. En modig och välmenande kollega eller chef kan i vissa fall påpeka att man inte slänger på telefonluren när man talar i telefon, oavsett om det är en kund eller kollega. Man säger inte heller plötsligt mitt i ett samtal  ”du, det hörs väldigt dåligt just nu” och sedan lägger på luren.

 

Olika ovanor får olika effekter. En del ovanor skapar irritationer som förtigs. Andra ovanor blir regelbundna samtalsämnen – för alla utom den som egentligen berörs. Men desto mer talas det i förtrolighet vid kaffeautomater, kopiatorer, i pappersförråd och bakom stängda dörrar. En del irritationsmoment jäser länge och långssamt. Plötsligt en dag hörs ett verbalt utbrott över arbetsplatsen. Det kan handla om vitlöksdoftande mat som en kollega regelbundet slaffsar i sig framför datorn, till en kollega som har problem att ordna barnvakt och gång på gång tar med sig en högjudd telning – som lika oskuldsfullt som entusiastiskt leker ånglok och flygplan mellan skrivborden. Tålmodiga, men allt annat än uppskattande kollegor föredrar i sin tur att sköta sitt jobb utan frågor eller kommentarer från fundersamma personer som säger i telefonen: ”Har du barn på jobbet?”

 

För somliga är det självklart att inte ta med barn till jobbet. För andra är det lika självklart att kunna göra det. För somliga är det självklart att tala lågmält, för att inte störa någon annan. För andra är det lika självklart att prata högt och gärna leverera skrattsalvor som hörs över hela lokalen. Ju mer de hörs, desto bättre. Det visar ju bara att något är roligt, ja riktigt roligt.

 

För somliga är det självklart att man säger god morgon till alla som man möter när man kommer till jobbet på morgonen – eller att man tilltalar kollegor på ett vänligt och trevligt sätt, oavsett sammanhang. För andra är det lika självklart att börja dagen med en djup suck, tunga steg och gärna en riktigt bitsk kommentar, om rätt tillfälle infinner sig.

 

För somliga är det självklart att ställa tillbaka häftapparaten som man har lånat på någon annans skrivbord. För andra är det lika självklart att betrakta häftapparaten mer eller mindre som en gåva – eller nästan som något äktenskapslikt, ditt är mitt och mitt är ditt.

 

Hänsynstagande, omdöme och respekt

För en del är det självklart att stanna hemma om näsan droppar som en otät vattenkran och hostattackerna avlöser varandra. För andra är det lika självklart att gå till jobbet i alla fall. Det visar ju att man har arbetsmoral och är tillförlitlig och lojal mot både sin arbetsgivare och sina kollegor. Man vill inte sätta någon annan i en taskig situation, bara för att man råkar vara snuvig. Hur många av de andra personerna på arbetsplatsen som blir sjukskrivna istället är en annan fråga, ungefär som frågan om vård av sjukt barn när OS eller VM sänds på tv.

 

Att arbeta i kontorslandskap ställer krav på hänsynstagande, omdöme och respekt för varandra. Ju bättre alla är är på att visa vänlighet, hänsyn och omtanke, desto bättre stäming, desto högre trivsel och desto bättre psykosocial arbetsmiljö får alla på jobbet. Att skapa en trevlig och positiv stämning på jobbet är mer än en chefsfråga och anlägenhet för ledningsgruppen och styrelsen. Det är en fråga som berör och angår alla i en organisation – och som alla har ett personligt ansvar för, genom sitt eget sätt att bemöta och kommunicera med människorna i sin omgivning, oavsett om det är kollegor, chefer, kunder, presumtiva kunder eller allmänhet.

 

Vill ni skapa en arbetsplats med ett riktigt bra arbetsklimat, där människor bemöter varandra med vänlighet, omtanke och respekt? Vill ni öka medvetenheten om vett och etikett på jobbet –  exempelivs för människor som arbetar i kontorslandskap? Då är det viktigt att på ett naturligt sätt i olika sammanhang uppmärksamma vett och etikett i yrkeslivet. Men vad är egentligen gott uppträdande, stil och omdöme på jobbet och för människor som arbetar i öppna kontorslandskap? Vilka oskrivna regler finns det och vad är klassiska ovanor och irritationsmomoent som kan förvandla den mest tålmodiga till en vibrerande ordslunga.

 

Vett och etikett är viktigt i yrkeslivet. Det är ett ämne som angår alla människor som arbetar, oavsett verksamhet eller bransch – inte minst i verksamheter som vill skapa arbetsplatser där såväl medarbetare som chefer trivs – och där man bemöter både varandra och kunder på ett trevligt och professionellt sätt. 

 

 

Företagsutbildningar

Unika chefs- och personalutbildningar Svenska Retoriksällskapet erbjuder unika utbildningar och inspirationsföreläsningar inom bemötande och kommunikation i yrkeslivet. Läs mer: Kurser och föreläsningar »